Välkommen till min blogg!

Lite dagboksanteckningar...

Att följa andras fotspår gör inga nya och utan rädsla kan det inte finnas mod.

fredag, augusti 28, 2009

Att våga hitta nya vägar







Undrar om det kan finnas lite mer tid att skriva på nu när sommaren nästan är över!?



Dottern gottar sig i Grekland och jag är typiskt kvar hemma och håller ställningarna kan man säga. Igår var det dax för en ny egenkontroll. För alla er som har med offentligt kök att göra så tror jag att ni vet vad det innebär. Puh, sååå jobbigt!! Det gäller att se till att all mat har rätt plats, är datummärkta, inte ligger ihop om det inte är av samma sort, har egenkontrollpärmen intakt där det står vilka rutiner du har på daglig, vecklig, månatlig städning, inköp och mottagning av matleverans och hur det gått, mätt temperaturer på all mat, inga emballage som varit trasiga, rapporterat ev. avvikelser, presenterat åtgärdsprogram, och inte att förglömma, allt måste vara kliniskt rent. Överallt. Allt började bra...två personer kom, tog på sig särskilda rockar, de blå plast-tossorna och sa att jag kunde fortsätta med mitt dolande så kunde de gå runt och kolla och så skulle vi ses och samtala om ställets olika rutiner. Två sekunder senare hördes ett buller och jag letade genast upp dem. Det visar sig att de öppnat frysen för att kolla min "spårbarhet" på de frysta varorna. Då den ena böjer sig ner för att kolla en fläskfilé rasar mina två kylblock rätt ner i huvudet och det gick inte bra...Jag tar genast papper och stoppar det värsta från såret och får damen till en stol. Historien som skulle ha tagit mellan 2 - 4 timmar får ett mer komprimerat slut. Övrig dam kollar allt lite snabbt och jag ringer vårdcentralen som lovar ta emot på en gång. Det var det.



Annars går vi och väntar på besked om vem som köpt hela anläggningen. Hur som helst så tror vi att Värdshuset behövs som likvid. Så efter jul skulle jag tro att man får hitta andra vägar att gå. Imorgon är det i alla fall kalas igen och ca 5 bröllop vill inbokas för nästa år, men jag har sagt som det är...och ändå antecknat det. Hanna letar annat jobb och jag funderar...hm hm,hm vad kan man göra???? Jag har typ avslutat det där med barnomsorgen, känns som två steg tillbaka att söka mig dit igen (förrutom penningamässigt, där vi har bara steg tillbaka som det nu är!) Ja ja kära barn...vad gör man!!!??? Att halka in på ett bananskal i nåt nytt är väl att vara ljusblå, men när jag såg sonens musikvideo som han la ut här i gårnatt så tyckte jag att vi har verkligen förmågor som skulle kunna stå under rubriken "fest-fixarna"! Kolla gärna på Youtube och sök efter Jonathan Brandell så får ni se hans musikvideo. Hanna är också med. Ha en trevlig helg! Kram Ingela

onsdag, augusti 12, 2009

Rapport från en värdshusvärd






















Idag bestämde jag mig för att det skulle skrivas något om sommaren och allt vi gör. Juli månad var tämligen dåligt besökt eftersom det var mycket regn och blåst. Våra musikkvällar gick däremot jättebra. Med tanke på pengar så var det synd att det varit dåligt med folk, men med tanke på att vi bara varit två så var det ju lite mer skonsamt för vi sliter ändå mellan 10 - 20 tim every day! Den här veckan har vi konfirmationsläger som äter frukost, lunch och middag. De reser hem imorgon och då börjar vi rigga för bröllop. På fredag är det alltså bröllop igen och på lördag är det guldbröllop (ca 70 gäster på båda), söndag har vi söndagmiddag och på måndag har vi konferens med allt vad det innebär osv.







Mannen och jag har tagit oss två dagar ledigt i juni då vi var på Kanalhotellet i Karlsborg, i juli var vi till min svägerskas 50 års kalas i Molkom och förra veckan tog vi två dagar på Österlen innan min käre man började jobba igen. Så små pauser har jag fått i alla fall 3 gånger i sommar! Min fina klänning blev invigd på 50 års kalaset!







Vår trädgård...kunde sett bättre ut, men blommorna blommar och det gör ogräset också.







Området där vi har vårt Värdshus är till försäljning så nu väntar vi på vidare besked om hur det blir i framtiden. Längre än så här orkar säkert ingen läsa så vi slutar för denna gång. Kram Ingela