Välkommen till min blogg!

Lite dagboksanteckningar...

Att följa andras fotspår gör inga nya och utan rädsla kan det inte finnas mod.

söndag, mars 13, 2011

Ett födelsedagsbarn

Hej alla!
Ja nu har jag varit sjuk i typ en vecka.Mannen har tagit ut mig på bilfärd idag för att jag ska acklimatiseras till omvärlden igen! Hoppas det kommer att gå bra till veckan och att jag ska må bättre och bättre.
Idag har jag min äldste son, som fyller hela 34 år! Honom fick jag ännu inte fyllda 22 år i Birmingham, England 1977. Tiden springer iväg! Nåja, en skål för honom och ibland tänker jag...en skål för mig som klarade att få honom i främmande land, ung och oerfaren! Vi kom hem från England på sommaren efter ett år av studier och flyttade sedan upp till Norrland och Sandöbron. Där bodde vi ett år och hade nära till min pappa som bodde i Härnösand, så dit åkte vi ofta. Efter detta hade vi tänkt resa till Thailand, men där var så oroligt att vi flyttade till Gotland för ett år. På våren fick jag som 25-åring mitt andra barn, en sork som man sa om pojkar på Gotland. Då mina söner var 4 månader respektive 2 år, for vi till Thailand. Vi bodde först i Bangkok där vi lärde oss thai. Senare flyttade vi till nordvästra Thailand nära "den gyllene Triangeln". Min äldste son var med oss i bergen. Han gick som 4 åring till Burma med en vattenmelon under armen.Aldrig ett klagande. Då hade jag inget att jämföra med, men idag då jag jobbat med barn i så många år, förstår jag att han gjorde det verkligen bra!!
Efter 4 år flyttade vi hem igen.
Ja, det var ett annat liv, men det har varit nyttigt att ha varit med om det. Jag blev lite påmind om det idag då TV visade ett program ifrån bergsfolken i Thailand.
Nu hoppas på en ny, bra och vårig vecka vänner!Ha det bra!!Kram ingela



Här var mina söner inte så gamla! Detta var under vår tid i Thailand.

Dagens födelsedagsbarn!

3 kommentarer:

Inget nytt under solen sa...

Ja, tänk, så ung du var då! Så tufft liv! Du/ni gjorde det verkligen bra!
Ofattbart att det är så länge sedan!

Unknown sa...

Jag är så otroligt imponerad utav ditt liv! Jag som är mitt uppe i det med två blöjbarn å för tillfället en sjuk liten Emil har svårt att tänka mig att inte vara hemma i hemmets trygga vrå med hjälp från föräldrar, svärföräldrar och förskola (och såklart en underbar ÖF fredag) Du har gett dina barn en otrolig uppväxt, tänk vad dom har fått uppleva! =) Kramar Anna

Maja sa...

Du är en toppenmorsa och vän Ingela, utan att vara medveten om det tror jag. Det är det som gör dig så alldeles speciell! Fortsätt med din stil - den håller!

Kramar Maja